Ljunglöf

Knut F Ljunglöf (Public Domain)Historien är berättade av Sven Mellström under 2007. Nedskrivet och sammanställt av Björn Mellström.

Jag ska berätta lite om familjen Ljunglöf, som var ägare till Råcksta, Beckomberga och Blackeberg. Blackeberg var Knut Ljunglöfs sommarhus, det vi idag kallar Blackebergs slott. Det var tidigare en träbyggnad men ca 1870 byggde han det här nya huset och rev det gamla. Det fanns även ett väldigt fint stall med många fina hästar. Det fanns mycket tjänstefolk som skötte om parken, trädgården och hästarna. Troligen åkte väl Knut Ljunglöf i någon hästdiligens in till staden när han skulle jobba på sitt tobaksföretag.

Att jag känner till lite om familjen Ljunglöf beror på att min farmor som bodde hos oss här i Kvarnviken så länge hon levde, satt här i gungstolen och berättade gamla minnen ibland och jag har väl kommit ihåg en del. Bland annat så berättade hon att Knut Ljunglöf var väldigt sportig. Han gick varje dag, sägs det, till Råcksta Gård och inspekterade. Råcksta Gård var ju en mönstergård och fått utmärkelser för att den var så fin. Knut jagade också. Jag har hört rykten om att Knut runt 1872 skulle ha skjutit en varg här i Kvarnviken, nere på berget vid båtklubben. Vet inte om det stämmer men det har jag hört sägas.

Knut Ljunglöf hade även ett båtintresse, han hade en lustjakt som han hade både skeppare och maskinist på som låg vid Blackeberg. Tror att han tidigare även hade en segelbåt som han seglade med.

Knut hade en son, Robert, som sedan tog över hela det Ljunglöfska huset. Jag har för mig att Knut dog 1922.

Det var mycket folk anställt på Blackeberg, bland annat min farmors bror och min farmors syster och även min farmor vid något tillfälle som ung. På lördagarna på somrarna så hade tjänstefolket som då var lediga, dans på bryggan vid Blackeberg. Vet inte om det är samma brygga som finns idag, den kanske är nyare. Vid bryggan lade båtarna till som gick från Stockholm ut till Svartsjölandet, Enköping, Uppsala och över allt. Så det kom ut folk även från staden som dansade på bryggan vid Blackeberg. Då kunde man se de gamla Ljunglöf promenera i parken för de var ju för fina för att vara med på dansen. Den stackars sonen Robert gick några steg efter och verkade ha tråkigt.

På Råcksta Gård hade Ljunglöf en förvaltare som skötte gården som hette Rustan. Det minns jag att farmor berättade, det namnet har jag lagt på minnet. Det var nog ett gammalt militärt namn. På den tiden var det mycket folk på Råcksta, det var statarsystem på den tiden. Det var mycket jobb, bara med att mjölka till exempel, så det gick åt många mjölkpigor. Förvaltaren Rustan hade en mycket vacker dotter och Robert Ljunglöf, när han blev lite äldre, hade en liten romans med henne. Det var något som de gamla Ljunglöf inte visste om men tjänstefolket visste ju om det. En vacker dag så sprack den bubblan och Roberts föräldrar fick reda på att han hade sällskap med en flicka på Råcksta. Då blev han omedelbart skickad till England på utbildning.

Robert var i England ett tag och kom hem och var sjuk, han hade dragit på sig någon könssjukdom. Han gifte sig sedan med en engelsk lady som antagligen hade mycket pengar. Men de fick aldrig några barn, så det Ljunglöfska imperiet upphörde i och med Roberts bortgång 1950. Han var med i någon religiös sekt som inte trodde på läkarvetenskapen så han dog i en blindtarmsinflammation. Han hade då testamenterat bort mycket av sin förmögenhet till välgörande ändamål. Robert var också en mycket framgångsrik affärsman och bland annat så startade han försäkringsbolaget Skandia.

Robert Ljunglöf sålde gårdarna Råcksta, Beckomberga, Vällingby, Blackeberg med mera till Stockholms Stad 1927 för en summa någonstans runt 3,5 miljoner. Det kanske inte låter så mycket idag men 1927 var det en otrolig summa. Roberts trotjänare som bodde i husen i Vällingby fick bo kvar till döddagar.

Share on Facebook0Pin on Pinterest0Share on Google+0Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn0Share on Reddit0Email this to someonePrint this page

Kommentera