Historien om en samhällsomstörtande gjutjärnsspis

J. & C. G. Bolinders, Stockholm. No. 30

De flesta av oss har upplevt hur en enstaka pryl kan förändra våra liv, jag tänker på den smarta mobilen. En liknande omtumlande ny produkt förändrade livet i Sverige under de sista decennierna på 1800-talet. Gjutjärnsspisen.

Före järnspisen lagades mat över öppen eld, vilket människor har gjort i hundratusentals år. På samma sätt lagades den mesta maten fortfarande för 150 år sedan. De mjölnare som bodde i den gamla mjölnarbostaden i Kvarnviken (den som föregick dagens mjölnarbostad) lagade sin mat över öppen eld i salen (”köket”). Men i nya mjölnarbostaden installerades tidens modepryl – gjutjärnsspisen.

Den spis som valdes för de båda tvårumslägenheterna på bottenvåningen, där mjölnarfamiljerna skulle bo, var de förhållandevis kompakta spisar som var populära i Sverige. Enligt Wikipedia var ett normalt höjdmått för en sådan spis omkring 36 centimeter, och den kan vara ungefär 60 centimeter bred och upp till 60 centimeter djup och väga omkring 140 kilogram. Värmeeffekten på en normal köksspis är ungefär 4,7 kW.

Gjutjärnsspisen var betydligt mer energisnål än matlagning över öppen eld. Det betydde i praktiken att det blev mindre arbete för husets kvinnor när de skulle laga mat, eftersom det var kvinnorna som fick ordna med ved. Det är också lättare att laga mat på en spis än över en öppen eld.

Det fanns förstås nackdelar, framförallt försvann belysningen i stugan eftersom gjutjärnsspisen till skillnad från den öppna härden, inte ger något ljussken.

Att det blev enklare att laga mat kom att inleda till en omfattande samhällsförändring. Den förändringen går att se i hur mjölnarbostaden i Kvarnvikens förändrades över åren.

När huset var nybyggt 1882 var den inredd med två stycken tvårummare på bottenvåningen, och en etta på övervåningen. (Senare tillkom två ytterligare enrummare på övervåningen.) Ettan var avsedd för ensamstående som arbetade som dräng (man) eller piga (kvinna). Uppgången till ettan skedde genom en trappa som går upp inifrån de båda tvåorna.

Uppgång till övervåningen skedde via dörren till höger om spisen.

Enligt urgammal sed åt, och levde, drängar och pigor med familjen. Det var fadern i familjen som sågs som ansvarig för hushållet, pigor och drängar inräknat. Den här synen med mannen som överhuvud avspeglade sig bland annat i hur röstning till riksdagen gick till. Det var familjeöverhuvudet som röstade, om han hade tillräckligt med inkomster eller tillräckligt stor gård. Han sågs som den som ansvarade för alla andra i hushållet, kvinnor, barn, ogifta vuxna barn, liksom pigor och drängar.

Många som arbetade som pigor och drängar var yngre män och kvinnor som så att säga gick i lära. De var underställda fadern eller modern i familjen och fick därigenom lära sig de olika sysslorna och handgreppen. Samtidigt lärde de sig att planera och organisera arbetet genom att se hur de mer erfarna gjorde. Att vara en del av familjen var därför naturligt, det var en del av lärandet för att själv kunna bli gift och ansvarig i ett hushåll.

De regelbundna måltiderna tillsammans blev familjens motsvarighet till dagens arbetsplatsträffar, en möjlighet att diskutera problem och upplägg av arbetet. Så här hade samhället sett ut i många hundra år, kanske i många tusen år. Till den dag gjutjärnsspisen kom och förändrade allt.

Kakelugn i kammaren i södra lägenheten.

Kanske var det inte bara gjutjärnsspisen, men den var en pusselbit som gjorde förändringen möjlig. När mjölnarbostaden byggdes 1882 var eget rum för de som tjänstgjorde som pigor och drängar en lyx i sig. Länge hade alla sovit i samma rum, ibland flera personer i samma säng, i alla fall på vinterhalvåret. Tack vare kakelugnen, som minskade energiåtgången för uppvärmning, kunde fler rum värmas upp. Den första ettan i mjölnarbostaden hade en kakelugn, liksom det fanns kakelugnar i tvårummarna.

Gjutjärnsspis i enrummaren, vindsvåningen. Husqvarna vapenfabrik No. 228.

Omkring sekelskiftet skedde en förändring. Kakelugnen i ettan byttes ut mot en gjutjärnsspis.

Trappan till ettorna på husets baksida.

Samtidigt byggdes en ny ingång på husets baksida. Nu behövde de som bodde i ettorna på övervåningen inte längre äta med familjen, och de kunde komma och gå utan att passera familjerna på bottenvåningen. Efter blott några få år hade familjefadern förlorat sin roll som överhuvud. Människors började se arbete och fritid som olika saker. Likaså kom syn på lärande att ändras, och synen på inflytande. Folkskola för alla hade införts redan 1842, denna flyttade ansvaret för lärandet bort från familjen till en institution.

Allmän och lika rösträtt förvandlas från utopi till verklighet under perioden då Kvarnvikens Kvarn var aktiv. Det var inte längre familjefaderns som ansvarade för de vuxna i hushållet, var och en fick nu lov att ta hand om sig själv.

Vad som är orsak och verkan kan förstås diskuteras. Men utan innovationer som gjutjärnsspisen hade den här förändringen inte varit möjlig, det fanns varken bränsle eller tid för separata hushåll.

Referens

Lämna en kommentar

%d bloggare gillar detta: