Organisering av arbetet på en kvarn

Kvarnvikens kvarn är en välbevarad kvarn som var i drift 1883 – 1950. För sin tid var det en ganska liten kvarn.

Den hade från början fyra stenpar, tre dubbelsiktar, en porslinsvals och ett komplett rens- och krossverk. Senare byttes ett av stenparen ut mot en dubbel valsstol med tillhörande plansikt. Kvarnen drevs med vattenturbin när vattentillgången var god, annars med reservkraft. Från början en lokomobil, därefter har reservkraften varierat genom åren.

Vi saknar i Museet Kvarnvikens Kvarn & Såg en beskrivningar av hur arbetet i kvarnen organiserades. Det finns dock beskrivningar från andra kvarnar av kvarnarbetare och mjölnare under årtiondena före och efter sekelskiftet 1900. Den mest utförliga beskrivningen vi har är Helmer Solids bok Kvarnarbetarminnen: Skildringar av arbetet vid olika kvarnar 1916 – 1969.

Helmer Solid kom under sitt arbetsliv att arbeta vid 10 olika kvarnar. Kvarnarna varierad i storlek och konstruktion. Under hans tid i arbetslivet skedde också en utveckling av teknik och arbetslagstiftning, som kom att förändra arbetsdagen. Så till exempel kom en lag om begränsning till 8-timmars arbetsdag år 1920, vilket kortade arbetsveckan till 48 timmar. Under 1800-talet rådde avtalsfrihet, då kunde mycket långa arbetsdagar förekomma.

Arbetet på Kvarn AB Pilen, Skänninge

Vintern och våren 1918/1919 arbetade Helmer Solid som tillfälligt anställd på Kvarnen Pilen i Skänninge, Östergötland. Kvarnen var byggd i trä, hade tre våningar och fungerade som tullkvarn. Kvarnen hade tre stenpar, en dubbel valsstol med rullsikt, komplett skal- och rensverk, grynkross och valsverk. Kvarnen drevs med en elmotor.

Dagens Nyheter 1883-01-29. Annonsering om malningsmöjligheter i Kvarnviken.

Tullkvarn betyder att kvarnen malde på uppdrag åt bönder och torpare i trakten mot betalning. Om kvarnen istället köper in säd och sedan själva säljer mjölet kallas det handelskvarn. En kvarn kunde vara både tullkvarn och handelskvarn. Kvarnvikens kvarn har fungerat som tullkvarn, och tidvis som handelskvarn.

Stockholms Dagblad 1884-05-13. Råcksta annonserar om försäljning av mjöl.

Arbetet i en tullkvarn är mest intensivt på höst, vinter och vår. Det är den tiden på året då djuren hålls inne, och de måste matas. Merparten av säden som mals blir djurfoder. I den kvarnbok vi har från Kvarnviken maldes mer än 70 % av säden till djurfoder (även idag används mer än 70 % av åkermarken i världen till odling av djurfoder).

Arbetstiden i Kvarnen Pilen

Skänninge ligger mitt ute på Östgötaslätten, vilket gjorde att den hade många kunder. Under högsäsong kördes kvarnen dygnet runt, endast med uppehåll på söndagarna. Arbetarna var indelade i två lag. Det ena laget arbetade dagskift och det andra nattskift en vecka. Sedan byttes de om den kommande veckan.

Dagskiftet arbetade måndag till fredag 7.00 till 19.00 med tre raster om sammanlagt 2 timmar. Lördag 7.00 till 13.00 med en timmes rast. Vid rasterna avlöste arbetskamraterna varandra. Arbetstid per vecka för dagskiftet blev därmed 55 timmar.

Nattskiftet arbetade från måndag kväll kl 19.00 till tisdag morgon kl 7.00, och på samma sätt vidare till lördag morgon kl 7.00. Ingen rast, mat fick intas under arbetets gång. På lördag, efter att de ätit frukost, arbetade nattskiftet 9.00 till 13.00. Nattskiftet utförde då diverse arbeten i kvarnen. Arbetstid för nattskiftet var 64 timmar.

På en tvåveckorsperiod blev det en genomsnittlig arbetstid på knappt 60 timmar.

Hästskjuts i Tuve kvarn, utlastningen. Från vänster mjölnare Oskar Mellström, okänd, kvarnarbetare Sven Mellström. Foto: Per-Erik Mellström. CC BY-NC-ND

Kvarnen öppnade för kunder klockan 7.00. Då stod redan många skjutsar i kö. De stora gårdarna lämnade in säd för malning, och hämtade samtidigt säckarna de lämnat förra gången. Torpare kom sällan och väntade medan malningen skedde.

Organisering av arbetet

Det var tre arbetare på dagskiftet: förmannen, malaren och säckpassaren.

Förmannen tog emot och bokförde all inkommande spannmål. På varje lass placerade han en lapp med uppgifter om ägare och hur säden skulle malas, till exempel 5 fint, 5 grovt och 5 kross. Det betydde att 5 säckar skulle malas till svinfoder, 5 till kreatursföda och 5 till foder åt hästarna. Uppgift om hämtdag var också angivet.

Stenparen i Kvarnvikens kvarn.
Stenparen i Kvarnvikens kvarn. Inställningsratten vid sidan av stenkaren.

Malaren hade till uppgift att mala spannmålen enligt de knapphändiga uppgifterna som angivits, och se till att partiet var färdigt på angiven dag. Han fyllde på säden i påfyllningsratten, slängde ner säcken till säckpassaren med ropet ”ny post på trean” (vilket angav stenparet för malningen). Malaren viktigaste uppgift var att ställa in stenarna så att malgodset fick den rätta strukturen.

Maldes det fingröpe måste stenarna ligga så hårt åtklämda så att kornets kärna och skal maldes sönder. Produkten skulle inte vara snusfin utan korning. Grovgröpe däremot maldes så att kärna och skal krossades så att produkten blev något mjölig. Inställning skedde med ratten vid stenparet. Inställningen var en svår konst, många kvarnarbetare lärde sig aldrig detta.

Säckpassare i Kvarnvikens Kvarn, 26 augusti 2018.

Säckpassaren arbetade på undervåningen med att fylla på säckarna. Det kunde vara tre, fyra rör att passa samtidigt. När en säck var full togs den undan och knopades. Säckarna ställdes i grupper utifrån vilket parti de tillhörde, så att de inte skulle förväxlas. Säckpassaren hade också hand utlastningen.

Uppvägning för utlastning. Kvarnvikens kvarn.
Uppvägning för utlastning. Kvarnvikens kvarn.

Helmer Solid hade som säckpassare år 1919 i Skänninge en månadslön på 125 kronor. Han betalade 3 kronor per dag för mat, städning och husrum hos en änka. Rummet delade han med tre andra kvarnarbetare. Det blev 90 kronor i månaden för mat och hyra.

Jämförelse mellan Kvarnen Pilen och Kvarnvikens Kvarn

Storleken på Kvarnen Pilen och Kvarnvikens Kvarn var ungefär densamma med tre stenpar och en dubbel valsstol i Skänninge respektive fyra stenpar och en porslinsvals i Kvarnviken. Kundkretsen i Kvarnviken var också stor, med kunder från Västerort och Mälaröarna.

I Kvarnviken finns ett boningshus med två lägenheter som ofta beboddes av var sin mjölnarfamilj. Dessutom finns tre extra kammare på övervåningen för kvarnarbetare. Det är rimligt att tänka sig en liknande organisation av arbetet som Helmer Solid beskriver med dag och nattskift under den intensiva perioden. Mjölnaren skötte malningen, och en av kvarnarbetarna fungerade som säckpassare i källarvåningen. Var det ont om vatten behövdes en maskinist som skötte lokomobilen. Förmodligen fanns det också någon som under dagtid tog emot kunderna och skötte pappersarbetet.

Kvarnarbetarna arbetade tillfälligt under några månader, medan mjölnarna hade årsvisa avtal.

Malning, siktning och säckpassning i Kvarnvikens Kvarn, hösten 2018.

Lämna ett svar