Qvarnteknik

Utställningen togs fram vintern 2019 – 2020 och berättar om kvarnens produktionsflöde, maskiner och dess tillverkare. Beskrivningen av maskiner och flöde kommer från Ferdinand Jensens Handbok I Kvarnindustrien, 1893 (utgåva 2). De flesta maskinerna är köpta från Jensens företag. Vi kan därför utgå från att Jensens beskrivning låg till grund för hur kvarnen ursprungligen fungerade.

Jensens text (gul bakgrund) är moderniserad.

Produktionsflöde för en mindre kvarn

  • 1. Spetsmaskinen sorterar bort främmande föremål av avvikande storlek och vikt.
  • 2. Magneten tar bort järnföremål som kan orsaka brand.
  • 3. Triören sorterar bort runda ogräsfröer som har samma storlek och vikt som säden.
  • 4 och 5. Krossvalsen och borstmaskinen tar bort smuts.
  • 6. Valsstolen mal ut det bästa mjölet.
  • 7, 8 och 9. Siktarna sorterar ut kliet och sorterar mjölet i olika kvaliteter.
  • 10. Stenparen används för att mala ut kliet.
  • 11 och 12. Siktar ut kvarvarande kli.

Rensning

De sista årens erfarenhet har övertygande visat, att första villkoret för att kunna framställa ett konkurrenskraftigt mjöl, är en rationell rensning av säden innan den mals. Jag ska därför i ordningsföljd omtala de medel, redskap och maskiner, med vars hjälp mjölnaren kan uppnå den bästa och intensivaste sädesrensningen utan att findela skalet eller ta bort värdefulla ämnen från mjölet.

”Jag vill emellertid strax förutsända den anmärkningen, att om man erhåller en större mängd affall vid rensningen, bör detta icke verka afskräckande.”

Ferdinand Jensen


Jag vill dock påpeka, att om det erhålls en större mängd avfall vid rensningen, bör detta inte vara avskräckande; en intensiv rensning är fördelaktig, och jag känner kvarnar, vilka har nått upp till mellan 5 och 7 procent i bortrensning och som klarar sig bra. Nu för tiden finns avsättning för nästan alla mjölsorter och detta till mycket goda priser; det ska påpekas att efter en ordentlig rensning är det lättare att mala ut säden mera fullständigt, än vid kvarnar med medelmåttig eller dålig rensning.

Eureka spetsmaskin

Eureka spetsmaskin tillverkas av S. Howes Company.

Till rensning av vete, som inte fodrar en så skarp spetsning, är den bekanta Eureka-maskinen hitintills den bästa. Den består av ett upprättstående stativ, i vars mitt en spetscylinder är monterad. Denna cylinder tillverkas antingen av stålplåtar med avlånga hål eller – för dem som önskar en mer intensiv spetsning – av fyrkantig ståltrådsväv. Mitt i cylindern är monterat ett vingverk av stål på den stående axeln, vilket dels bearbetar säden, dels kastar den ut mot cylindern. Utanför spetscylindern är på tre centimeters avstånd från denna monterad en annan cylinder av järn utan hål för att förhindra, att det genom spetscylindern trängande dammet ska flyga ut i kvarnen.

Ovanför, på samma axel som vingverket, är monterad en luftsug som avlägsnar alla orenligheter i samma ögonblick som de löses upp inuti cylindern och flugit ut genom spetscylindern.

Vid inloppet finns ett tredubbelt såll. Säden faller genom de två första sållen medan större främmande korn, säckband, strå och likande går över. Det tredje och understa sållet är däremot försett med fina hål som små frö och korn faller genom. De korn vi vill ha går över det nedersta sållet och in i spetscylindern.

”Maskinens begagnande vill snart gifva öfning i att finna den rätta ställningen för dessa klaffar.”

Ferdinand Jensen

När säden är på väg ut från maskinen används luftsugen ännu en gång och suger upp alla lättare korn och agnar, som har lossnat under spetsningen. Dessa faller i den på sidan av maskinen befintliga tratten. Till reglering av utloppet finns på sida av tratten klaffar som kan ställas så att frö och brukbara sädeskorn inte sammanblandas. Genom användning av maskinen erhålls övning i att ställa klaffarna i det bästa läget.

Howes, Babcock and Ewell, Silver Creek. NY

S. Howes Company grundades 1856 av Simeon Howes och hans medarbetare Alpheus Babcock och Carlos Ewell i syfte att tillverka rensningsmaskiner för spannmål. Konstruktionen hade patenterats 1852 av Simeon Howes.

Företaget startade sin tillverkning i ett litet hus i Silver Creek, New York. Fyrtio rensningsmaskiner tillverkades under det första året och mottogs entusiastiskt av kvarnägarna som köpte dem.

Dessa maskiner kallades ”Eureka”, vilket kom att bli ett välkänt varumärke världen över.

Howes samarbetade med olika personer de första åren vilket avspelar sig i firmanamnet.
1864 kallades företaget Howes, Babcock and Co
1879 Howes, Babcock and Ewell
1888 Howes and Ewell.

Tack vare namnet på de båda Eureka-maskinerna i Kvarnviken, kan vi vara säkra på att de är ursprungliga från 1882.

Efter 1892 hade Simeon Howes blivit ensam ägare, och företaget fick namnet S. Howes, ett namn som de fortfarande har kvar.

Efter Simeon Howes död 1892 köptes verksamheten av Louis Barbeau och förblev familjekontrollerad i fyra generationer fram till 1967. Under den tiden ökades produktsortimentet och utvidgades anläggningen till totalt 30 000 kvadratmeter. S. Howes tillverkar fortfarande rensningsmaskiner för spannmål i Silver Creek, New York.

Magnetisk rensapparat

”De maskinella inrättningar, hvilka användes i landtbruket till skördning, tröskning och rensning af säden, hafva medfört, att man alltid finner en stor mängd jerndelar deruti.”

Ferdinand Jensen

Den ökade användningen av maskiner och annan mekanisk utrustning till skördning, tröskning och rensning har medfört att man alltid finner en stor mängd järndelar i säden.

Genom att sätta in en magnetisk rensningsapparat i ett nedloppsrör, och låta säden passera igenom, kommer alla järndelar att fastna i denna. Dessa järndelar hade annars gått in i maskinerna.

Alla som har skött en kvarn vet hur mycket skada som järndelar kan orsaka, för att inte tala om den brandrisk som järndelar kan vålla mellan ett par kvarnstenar eller valsar.

Många oförklarliga och svårutredda bränder har förorsakats på detta sätt, och flera försäkringsbolag har rabatt på premierna för kvarnar som har installerat magnetiska rensapparater.

Magnetiska rensapparater finns med dels automatisk avskrapare, dels för den som föredrar ett lägre pris utan skrapare.

Triör

Trör tillverkad av Kalker Trieurfabrik Mayer & Cie, Köln

En triör är en nödvändig maskin, speciellt om säden är blandad med klint, frö och främmande sädesarter. Den består av en metallcylinder i lutande ställning. Invändigt är cylindern försedd med halvt kulformade fördjupningar.

Fördjupningar är så utformade att klint, frö och föremål med liknande form och storlek ligger stabilt. När cylindern roterar åker dessa med så högt upp att de till slut faller ner i en ränna som går genom hela cylindern.

”Triören konstrueras också, som förut antydt, till att skilja olika sädessorter från hvarandra, hvilka hafva olika form t. ex. hafre från korn. Sådana olika användelser af triören betinga naturligtvis olika storlekar af fördjupningar i cylindern, och man måste därför hafva en särskild cylinder till hvarje bruk.”

Ferdinand Jensen

I botten av rännan finns en transportskruv som för de oönskade partiklarna ut ur maskinen. Säden kommer genom sin avlånga form inte att följa med lika högt upp, utan stannar kvar inne i cylindern på sin väg till utloppet.

I kvarnar använder man numera endast lösa cylindrar som hängs upp under taket.

Kalker Trieurfabrik Mayer & Cie, Köln

Maskinrummet på Kalker Trieurfabrik Mayer & Cie, 500 anställda (1913). Public domain.

I juli 1862 grundade Kölns silversmed Johann Mayer företaget ”Mayer und Comp. Fabrik för perforerade ark ”i Kalk, Köln.

Avgörande för företagets uppgång till en av världens största tillverkare av ogräs- och sädesrensningsmaskin (triörer) var vidareutvecklingen av en enkel triör av Johann Mayer.

År 1868 presenterade företaget den första ”Trieur System Mayer” på en jordbruksutställning i Köln. Denna maskin hade enorma fördelar, både för jordbruket och för den växande kvarnindustrin. År 1873 bytte företaget namn till ”Kalker Trieurfabrik und Fabrik gelochter Bleche Mayer & Cie”.

Företaget hade en snabb utveckling fram till första världskriget. Vid starten fanns tre anställda. Vid tiden för första världskriget hade företaget över 400 anställda. 1912 etablerades filialer i Augsburg och Dresden och en ny enhet i Heumar.

Företagets framgång baserades inte bara på tekniska innovationer och utvidgningen av produktsortimentet, utan framför allt på den globala exporten av maskinerna. Första världskriget 1914-1918 blev en tung period för företaget.

På grund av dålig skötsel, och den politiska röran i Tyskland, hamnade företag i finansiella problem under 1920- och 1930-talet med flera likvidationer och nystarter. Slutligen kom företag på fötter igen och hade flera framgångsrika årtionden fram till 1980-talet. Företaget gick slutligen i konkurs 1994.

Förkrossvalsstol

Förkrossvalsstol tillverkad av K.H. Kühne & Co., Löbtau, Dresden

Innan den egentligen malning börjar utförs en förkrossning. Detta sker med hjälp av hårdgjutna glattvalsar. Vid bearbetning av råg är valsarna ställda så att det blir ett hårt tryck, medan vete ska bearbetas med ett lättare tryck.

Det mjöl som uppstår vid förkrossningen är mycket mörkt vilket beror på att det under ytterskalen samlats smuts och damm. Det är först när skalet krossas som detta kan sorteras bort.

Istället för att använda dammtrummor efter förkrossningen för att avlägsna det svarta mjölet, har det på senare år blivit allt vanligare att använda borstmaskiner. Borstningen har en utomordentlig inverkan på malgodset som effektivt rensas och det svarta mjölet tas enkelt bort.

K.H. Kühne & Co., Löbtau, Dresden

Tillverkare av klämvalsstolen och fyra centrifugalsiktar

Tyvärr har vi inte hittat någon information om företaget.

Eureka Borstmaskin

Eureka borstmaskin tillverkad av S. Howes Company

För vete och råg avslutas rensningsprocessen med en borstning och polering av säden. I detta steg avlägsnas smuts som samlats inne i kornets springa och som de tidigare stegen inte förmått ta bort.

”För såväl hvad beträffar hvetet som rågen afslutas reningsprocessen med en borstning och polering af säden, i synnerhet för att härigenom komma in i sädeskornets springa, hvarest det alltid samlat sig en del smutts, hvilken de hitintills passerade maskinerna ej förmått aflägsna.”

Ferdinand Jensen

Borstmaskinens konstruktion är i stort sätt densamma som för spetsmaskinens. Den enda skillnaden är att vingverket i spetsmaskinen är försett med stålslagare medan de i borstmaskinen har borstar, som bearbetar säden mot cylindern.

Luftsugen fungerar på samma sätt som i spetsmaskinen. Partiklar med avvikande vikt sugs ut innan säden kommer in i maskinen, under bearbetningen i cylindern och på väg ut ur maskinen.

Borstarna avstånd till cylindern kan justeras, vilket gör det möjligt att kompensera för nötning.

Med denna borstning och polering är säden fullständigt rensad och processen kan betraktas som avslutad.

Valsstolar i Kvarnviken

Excelsior-Qvarn av Lönnerberg. Pris-kurant D Hald 1884.

Under perioden 1860 – 1900 skedde en snabb utveckling av valsstolar runt om i Europa. Valsstolarna var till att börja med inte speciellt hållbara. Ett exempel är Wegmanns tidiga porslinsvalsstol där valsarna lätt gick sönder.

Den första valsstolen i Kvarnviken var en Excelsior kvarn, förmodligen konstruerad av civilingenjören L. Lönnerberg.  Han deltog också i brandbesiktningen av kvarnen den 15 januari 1883.

Denna Excelsior kvarn byttes senare ut mot en porslinsvalsstol. Den finns angiven i brandförsäkringen 1916 och i annonsen för auktionen 1928 då mycket av Råckstas inventarier såldes.  Vi har inte kunnat hitta någon annan tillverkare av porlinsvalsstolar än Wegmann.

Efter porslinsvalsstolen installerades den valsstol med stålvalsar från Gebrueder Seck som vi fortfarande har kvar i kvarnen.

Porslinsvalsstol

Porslinsvalsstol tillverkad av Maschinenfabrik Oerlikon.

Porslinsvalsstolen finns att få med ett par valsar respektive med två par parallellt liggande valsar.

Den mest ändamålsenliga dimensionen på valsarna är med en längd på 600 mm och en med en diameter på 300 mm.

Valsarna roterar med olika hastigheter så att den ena har dubbel hastighet jämför med andra. Den snabbast gående valsen roterar med 180 varv per minut och drar den långsammare valsen via en kuggväxel.

I porslinsvalsstolen används fjädertryck.

Under valsarna är avstrykare monterade som håller valsarna rena.

Inloppet sker genom dubbla matarvalsar vilka fördelar malgodset lika över hela valsarnas längd.

Remskivan är försedd med friktionskoppling så att man starta eller stoppa valsen via en spak. Dessutom finns det i inloppstratten en apparat som känner av om det blir tomt. När detta händer dras valsarna automatiskt isär och stoppas. Samtidigt ges en signal med en klocka att maskinen går tom.

Porslinsvalsstolens uppgift är att upplösa kärna. Med upplösning menas en mild och lätt malning som förvandlar kärna till mjöl och dunst. Efter upplösningen fås dels det bästa mjölet under hela malningsprocessen, dels bra dunst. Denna dunst kan sedan utmalas på andra apparater som franska kvarnstenar.

När malgodset kommer till försikten, skummar denna bort allt löst kli, medan mjölet och den rena vita dunsten går genom mjölsikten.

Maschinenfabrik Oerlikon

Friedrich Wegmann var son till en mjölnare och tillbringade sin ungdom vid olika kvarnar i Schweiz. 1848 arbetade han i en verkstad i södra Frankrike, sedan på Fehr-verket i Scafati (Campania), där han blev direktör 1858.

Runt 1874 hade han utvecklat och patenterat en porslinsvalsstol som han lät tillverka i hos Gantz & Co i Budapest.

Vid den här tiden skedde en snabb utveckling av tekniken för valsstolar. András Mechwart som var chefsingenjör hos Ganz & Co, köpte rätten till Wegmanns valsstol. Han gjorde flera förbättringar, framförallt bytte han material i valsarna till stål. Mechwarts version av valsstolen blev en stor framgång för Gantz & Co.

Wegmann utvecklade en förbättrad version av sin valsstol och lät tillverka den hos Maschinenfabrik Oerlikon, som han blivit delägare i 1879. Under åren fram till 1905 tillverkade de cirka 17 000 exemplar.

Maschinenfabrik Oerlikon, som är mest känd för sina elektriska produkter som elektriska lok, är idag en del av ABB.

Lönnerberg, Södertälje

Adolf Ludvig Lönnerberg föddes i Gävle 1843. Han var yngsta barnet till häradshövdingen Robert och hans hustru Charlotta von Post. Lönnerberg kom att studera till civilingenjör vid dåvarande Teknologiska institutet (numera Kungliga Tekniska Högskolan, KTH) på 1860-talet.

Efter avslutade studier beger han sig till Södertälje där han gifter sig och får två döttrar. 1875 grundar han tillsammans med två kompanjoner Södertelje mekaniska verkstads aktiebolag. Verkstaden utför till att börja med diverse reparationer och uppdrag åt andra. Ett uppdrag var åt De Laval för att tillverka en första serie separatorer så att De Laval kunde bevisa att apparaten fungerade. Tack vare den första serien fick De Laval ihop kapital för att grunda sitt företag.

Lönnerberg konstruerar också en rad egna maskiner som tillverkades i verkstaden, bland annat lokomobiler, tröskverk och den excelsior kvarn som åren kring 1880 blev en prisbelönt storsäljare.

1882 har Lönnerberg flyttat till Klara i Stockholm och startat ett konstruktionskontor. I januari 1883 deltar han vid brandbesiktningen av Kvarnvikens kvarn.

Under slutet av 1880-talet inleder han ett utvecklingsarbete för att ta fram en inhalator och ett bakteriedödande preparat mot parasitära sjukdomar som difteri och tuberkulos. Han får patent på detta 1895 och ger uppdrag till Wilh. Beckers kemisk-tekniska fabrik att tillverka preparatet.

Samtidigt är han sysselsatt med olika uppdrag åt den framväxande svenska pappersindustrin.

Lönnerberg avlider 1899.

Gebrüder Seck, Darmstadt

Tillverkare av den nuvarande valsstolen.

Maschinenfabrik und Eisengießerei Gebrüder Seck grundades 1873 i Darmstadt av bröderna Christian och Emil Seck.

1897 övertog Seck av G. Luther i Braunschweig. De fortsatte att använda företagsnamnet Seck i sin Dresden-filial.

1925 slogs Luther och Seck ihop med flera andra tillverkare av maskiner för spannmål i företaget MIAG. Detta företag köptes 1972 av Bühler i Schweiz. Företaget är fortfarande aktivt.

Siktning

Centrifugalsikt tillverkad av Ferd. Jensen, Köpenhamn respektive K.H. Kühne & Co., Löbtau, Dresden.

Närmast efter de olika maskinerna för malning utgör maskinerna som siktar de viktigaste i kvarnen. De sikar som nu mest används är sexkantiga siktar och centrifugalsiktar (uppfunnen av bagaren Gustaf Lucas i Dresden 1867). Ett system består av

  • försiktar till borttagande av de grövre delarna – kli
  • mjölsiktar till siktning av mjölet och slutligen
  • sortersiktar till sortering av dunst och kärna

Dessa siktar bör ställas ovanpå varandra i den ovan nämnda ordningsföljden för att undvika onödig utrustning för transporter.

Centrifugalsiktarna består av en rund cylinder som roterar med en hastighet av virka 30 varv i minuten. Inuti denna finns vingverk med 6 vingar som roterar med 200 till 300 varv per minut. När malgodset kommer in i cylindern kastas detta ut mot floret som cylindern är klätt med.

Fördelen med dessa siktar är uppenbara.

För det första uppnås en betydlig platsbesparing eftersom centrifugalsiktarna arbetar med hela sin omkrets på en gång. De äldre sexkantiga siktarna arbetar enbart med den nedersta ytan. Därför kan en centrifugalsikt arbeta med minst tredubbel kvantitet. Följaktligen kan motsvarande plats sparas.

En annan fördel med centrifugalsikten är att den är sammansatt av fyra ramar. Dessa kan enkelt tas ut och repareras och rengöras. De kan också enkelt bytas ut till andra ramar beslagna med grövre eller finare flor beroende på vad som ska siktas.

Det malgods som blir restprodukt från mjölsikten leds ner i sortersikten. Här sorteras i dunst samt fin, mellanfin, och grov kärna. Dessa produkter kan malas ut på franska kvarnstenar.

Ferd. Jensen, Köpenhamn

Københavns Møllestensfabrik og Møllebyggeri 1903. Public domain.

Tillverkare av två centrifugalsiktar av märket Skandia.

Jacob Ferdinand Jensen föddes i Roskilde den 29 maj 1843. Hans far var mjölnare i Sankt Mortens Mölle ett stenkast från domkyrkan. Ferdinand lärde sig mjölnaryrket av sin far innan han som sjuttonåring gav sig ut i världen. Han arbetade i både Tyskland och Frankrike innan han 25 år gammal grundade Københavns Møllestensfabrik den 10 november 1868.

Till att börja med tillverkade fabriken de hett eftertraktade franska kvarnstenarna, gjorda på importerad fransk sten. Successivt kom allt fler produkter in i hans sortiment. Firman marknadsförde dessa genom olika priskuranter och trycksaker.

Jensen var återförsäljare av många olika maskiner från olika tillverkare. Men han började också tillverka egna maskiner under varumärket Skandia.

Jensen kom att sälja kvarnutrustning i hela Norden, och det blev därför praktiskt att etablera en filial i Malmö. Den fick namnet Malmö Franska Kvarnstensfabrik, senare AB Kvarnmaskiner.

Några år senare, 1884, sammanställde han alla sina priskuranter och andra skrifter i “Illustreret Katalog over Maskiner og Artikler til Møllebrug fra Kjøbenhavns Møllestensfabrik og Malmø franska Qvarnstensfabrik”. Dåtidens ”IKEA” katalog för kvarnägare.

Denna följdes upp 1893 med boken “Ferd. Jensens Haandbog i Mølleindustrien” som på svenska fick namnet “Handbok i kvarnindustrien”.

Det är från dessa priskuranter som Ljunglöf köpte maskinerna till Kvarnviken. Det är förmodligen också från dessa som han fick kunskap i maskinernas placering och användning.

Jensens danska företag har bytt namn och hemvist flera gånger, och heter idag Skiold Damas A/S beläget i Vester Åby på södra Fyn.

Kvarnstenar

Stenpar.

Kvarnstenar, som är kända sedan den grå forntiden, har fått en svår knäck genom införandet av de många nya maskinerna för malning de senaste två decennierna. Från att ha varit de som dominerade har de nu fått en ställning av andra rangen. Men onödiga har de inte blivit som många har förutspått. Bra kvarnstenar kommer alltid att ha sin plats i kvarnindustrin.

Varje land med få undantag har sina egna nationalstenar. I Sverige finns sandsten som används till kvarnstenar från flera platser i landet: Lugnås vid Vänern, Mönsterås vid Kalmar, flera ställen vid Mälaren samt i Höör i Skåne. Dess stenar är användbara för enklare malning av havre och korn. De används för tullmalning av våt och dålig säd och kan då ge bra förtjänst.

Men då detta slags malning inte har något att göra med vad som behandlas i denna bok kommer jag inte diskutera dessa vidare.

Franska kvarnstenar, som nu nästan uteslutande används för krävande malning, kommer som namnet antyder från Frankrike. Den är en kvartsart och liknar något den flinta som finns i kalkgruvor i Sverige. Den är emellertid mera porös och förekommer i många olika färger: blåaktig, gulaktig, vit och rödaktig.

Valet av kvarnsten är en förtroendesak mellan mjölnaren och kvarnstensfabrikanten. Vid val av sort ska alltid övervägas vad som ska malas. Mjölnaren måste uppge om stenen ska användas till vete eller rågsikt och i så fall om det är torr eller fuktig säd som oftast mals. Eller om den användas till utmalning av dunst, kärna och kli.

Bolinder, Stockholm

Interiör från Bolinders Mekaniska Verkstad, public domain.

Tillverkare av drivverket, matarskruvar och elevatorer.

Bolinders grundades 1844 i Stockholm av bröderna Jean Bolinder och Carl Gerhard Bolinder under namnet J. & C. G. Bolinders Mekaniska Verkstad.

Verkstaden låg på Fleminggatan 4 vid Klara sjö på Kungsholmen i Stockholm.

Under Jean Bolinders ledning växte J. & C. G. Bolinders Mekaniska Verkstad till ett av Sveriges främsta industriföretag. De hade produktion av alla slags gjutgods från gjutjärnsspisar och våffeljärn till ångmaskiner.

Under 1890-talet började Bolinders tillverka utrustning som fick stor betydelse för den framväxande svenska pappers- och skogsindustrin.

Under 1894 tillverkades den första fotogenmotorn, 1905 en tändkulemotor och från 1910 tillverkades råoljemotorer till fartyg och sågverk.

Nya byggnader uppfördes vid Klara sjö på Kungsholmen och verkstaden tog allt fler tomter i anspråk efterhand som verksamheten expanderade. I början av 1900-talet blev det svårt att fortsätta expandera, och delar av företaget flyttade till Kallhäll i Järfälla.

Under krisåren på 1930-talet fick företaget ekonomiska problem och delades i två delar. Motordelen slogs ihop med Munktells Mekaniska Verkstads AB och flyttade till Eskilstuna.

Kvar i Kallhäll var Bolinders Fabriks AB som 1956 köptes av Svenska Maskinverken som tillverkade värmepannor. Denna tillverkning flyttade till Kallhäll där den var kvar till 1979 då den köptes av Götaverken Ångteknik och flyttades till Göteborg. Idag heter företaget Valmet.


Munktell, Eskilstuna

Tillverkare av den lokomobil som ursprungligen stod i maskinhallen.

Johan Theofron Munktell grundade verksamheten 1832.

Efter att Munktell 1835 med stöd av allmänna medel gjort en resa för att studera den engelska järnindustrin, utvidgades företaget till ett större ”mekaniskt faktori”. År 1853 tillverkade bolaget Sveriges första ånglok, den så kallade förstlingen och 1859 tillverkades Sveriges första tröskverk.

Munktells produkter vann högt anseende och prisbelönades såväl inom som utom Sverige. Bolaget tillverkade ångverk, järnvägslokomotiv, de första inhemska maskinerna för gevärstillverkning i större skala, kupolen till observatoriet i Uppsala samt maskiner till Sörstafors trämassefabrik.

Den produkt som kom att bli avgörande inför framtiden var dock ånglokomobiler.

1913 började firman med traktorproduktion. Den första traktorn, typ 30-40 levererades 1915 och var ett monster på 8,3 ton som drevs med en ångmaskin.

Ångmaskinerna kom successivt att ersättas av förbränningsmotorer. Till att börja med tändkulemotorer, i slutet av 1940-talet dieselmotorer.

Hundra år efter grundandet, det vill säga 1932, fusionerade bolaget med J & C G Bolinders Mekaniska Verkstad. Det nya bolaget fortsatte verksamheten i Eskilstuna under namnet Bolinder-Munktell.

Idag heter företag Volvo Construction Equipment.


James Leffel, Springfield

Utveckling av vattenturbiner.

James Leffel föddes den 19 april 1806 i Botetourt County, Virginia. Redan vid nio månaders ålder flyttade familjen till Donnels Creek strax väster om Springfield, Ohio. James far byggde här en kombinerad såg och spannmålskvarn. Faderns intresse för vattenkraft överfördes tidigt till sonen.

År 1838 byggde James Leffel sin första verkstad med tillhörande gjuteri vid Buck Creek som flyter genom Springfield. Han förbättrade och förändrade redan befintliga konstruktioner och hans första patent 1849 gällde en spis med dubbla ugnar.

Leffel ville åstadkomma ett vattenhjul i gjutjärn som han kunde tillverka i sin redan befintliga verkstad. Han såg dessutom fördelarna med järnvägens transportmöjlighet.

Experimenterandet med nya konstruktioner tog nu fart och efter år av försök och modifieringar beviljades han den 14 januari 1862 patent för sin uppfinning kallad ”The American Double Turbine”.

Det banbrytande i Leffels konstruktion var att hjulet låg nedsänkt i vattnet och monterades horisontellt. Turbinen utnyttjar det tryck som vattnet ovanför har (lägesenergin) istället för den hastighet vattnet kunde få via en brant vattenränna (rörelseenergi).

Leffels turbin gjorde det också möjligt att hålla ett konstant varvtal eftersom vattenflödet enkelt kunde regleras i förhållande till arbetsbelastningen. Vattenflödet reglerades med klaffar i turbinen med så kallade ledarskivor.

Leffel turbiner kom senare att tillverkas på licens av Thos. McKenzie & Son i Dublin för den europeiska marknaden.

James Leffel & Co köptes upp av Canyon Hydro år 2019.